Svar till: Väcker liv i en 88″ Series 3

Forum TEKNIK Serie I, II & III Serie III (1971-1982) Väcker liv i en 88″ Series 3 Svar till: Väcker liv i en 88″ Series 3

#83091
Ca11eCa11e
Deltagare

Koppling
Planen för helgen var ju att titta på den fastfrusna kopplingen, och även i mån av tid försöka göra något åt bromsarna – även de med en pedal som vägrar röra sig. Eftersom bilen just nu står ute, skulle jag gärna vilja kunna handknuffa den lilla 88:an för hand, in och ut ur garaget.

Jag förstod snart att kopplingsjobbet skulle underlättas mycket om vänstra framskärmen plockades av. Konstaterade att det bara rörde sig om 6-8 skruvar som skulle bort, men svårt korroderade förstås. Tänkte igen att de måste haft en gubbe längst ned på bandet med uppgift att utsätta alla synliga bultar för så mycket korrosion som möjligt.. En kombination av rostlösare och gasbrännare rådde på de nedre, som inte gick av direkt. De 4 plåtskruvarna som fäster skärmen mot torpedväggen var enkla att få bort. Eller, alla utom den sista/högst upp. Då fick jag förklaring till varför någon tidigare ägare helt sonika hade kapat bort övre hörnet på vänstra skärmen, och sedan nitat ihop allt med en remsa aluminium. Jag borrade ur nitarna, plockade bort ”hörnet” och där uppenbarades den sista skruven, nu ett lätt byte för spärrskaftet. Bra lösning det här. Inte många bilägare som skulle komma på idén att helt enkelt kapa upp en lucka i plåten för att komma åt en besvärlig skruv*. Ägare till engelska bilar måste vara mer praktiskt lagda än andra. På bilden ”syns” den här lösningen, markerad under mossa och lav. Att plocka bort skärmar var så roligt att även högra skärmen åkte av också. Platschefen kom på seneftermiddagen förbi på inspektionsrunda, tittade på förödelsen och konstaterade lakoniskt att ”aluminiumpriset är i alla fall på väg upp”
*Tippar dock att anledningen till ”luckanordningen” egentligen var att komma åt kopplingscylindern.

Tillbaka till kopplingen. Kupémattan var förstås limmad över bultarna till kopplingsboxen. Lirkade bort den så försiktigt jag kunde och fann snart bultarna därunder. Lite rostlösare på andra sidan räckte, sedan kunde Boxen/pedalen och den medföljande kopplingscylindern lirkas ut. Först då kunde jag med polygrip skruva av locket till cylindern, som innehöll något som liknade karamelliserat socker. Slavcylindern såg ju lika illa ut och gav inget motstånd alls. Med motorn ur vägen ramlade den nästan ut av sig själv. Kopplingscylindrarna går till metallåtervinningen och ersätts med nya. Delarna som skall behållas fick behandling av vinkelkap och ståltrissa, och sedan POR15 (eller motsvarande) på alltihop.

På söndagsmorgonen prokrastinerade jag över bromsarna. Jag har i en forntid haft lite att göra med trumbromsar, och det är ett jobb jag hellre lämnar bort, det brukar aldrig vara roligt. På det här projektet skall dock allt som går att göra på plats göras. Jag behöver ju inte berätta att gubben längst ned på bandet gjort ett mycket bra jobb även på den här delen av 88:an. Alla bromsslangar/rörkopplingar och muttrar var korroderade till oigenkännlighet, som att delarna med tiden på något vis emulgerat med varandra. Efter att en stund tänkt på att ge upp och istället ringa aluminiumskroten, insåg jag att det i vart fall inte skulle komma någon annan för att ta itu med det här, trummorna måste ju av. Insåg att jag saknade rätt hylsa och pratade med Platschefen, gick motvilligt men inte utan att förhandla till sig mottjänster, med på att hämta en 27:ans krafthylsa från det stora bilreservdelsvaruhuset. Under tiden inspekterade jag däcken ordentligt. De ser som sagt helt nya ut, med nabbarna kvar på allihop – inte en enda torrspricka hittades. Jag kände mig genast mycket bättre till mods av den här upptäckten, som ju lämnar utrymme i budgeten för andra nödvändiga saker. Jag hann också sticka emellan med ett oljebyte och tillhörande provkörning på ett annat projekt.

PC kom snart tillbaka med hylsan. Hjulmuttrarna var fula och rostiga, men kom av utan att streta emot. Jag behöver ju inte beskriva hur det gick till att få av trummorna. Knacka, bända, värma, allt under gediget svärande och muttrande om bilar i allmänhet och just den här i synnerhet. Tills sist gav de i alla fall upp och lät sig plockas bort. Bromsbanden såg faktiskt rätt bra ut, men bromscylindrarna var förstås även de gediget fastfrusna och svårt korroderade, så bort med dem. Jag försökte inte ens att skruva isär de ihopsmälta kopplingarna mellan rör och slangar, utan tog fram ett av mina favoritverktyg – tryckluftskapen. 10 minuter senare var båda cylindrarna med tillhörande rör borta. När det här var gjort, med alla delar som skall rengöras lagda åt sidan, började jag känna på hjulhubbarna. På höger sida var glappet nästan obefintligt. Den vänstra sidan har dock ett spel på kanske tre millimeter. Passar på att fråga er som vet: hur stora toleranser har man på den här delen, kan lite glapp accepteras, eller är det av säkerhet påkallat att ta hand om det här på en gång? Även om planen på sikt är att åtgärda, så avstår jag gärna från att ta det här nu. Jag vill ha hjulen på så länge som möjligt för att underlätta när motor skall lyftas i. Eventuella lagerbyten kan göras när som sedan, tänker jag.

Helgen avslutades med att köra slut på 3 ståltrissor. Dels på ramben och bladfjädrar, som nu är lättåtkomliga, och dels även på alla andra delar som skall återanvändas. Det här jobbet var så roligt att till och med hjulmuttrarna fick en dos av trissan. Roligt att åtminstone någonting ser helt nytt ut när jag (läs ”om jag”) slutligen får ihop det här igen. Kopplingsbox/pedal, bromstrummor mm fick behandling av ståltrissan, sedan lackeras även de med det svarta joxet.

Vi hörs, hoppas jag.
//Ca11e

  • Det här svaret redigerades för 1 år, 5 månader sedan av .