Ja, eftersom jag inte har gedigna kunskaper om plåt- och rostjobb, har jag hittills aktat mig för objekt som beskrivits som ”Bra projekt med lite rost att fixa”. Jag måste haft skygglappar på när jag tog på mig det här. Jag förstår ju att ni erfarna LR-ägare har helt annan syn på det här problemet, och väl snarare betraktar omfattande rostlagning mer som obligatoriskt servicejobb, ungefär som att byta en säkring, eller olja.
Hursom, den mentala inställningen när vi fått upp 88an på lyft och omfattningen stod klart för mig, kan väl bäst beskrivas som ”inte på topp”. Hade inte Andy, som bygger bilar på heltid förbarmat sig, så hade det här projektet åkt i diket. Nu, 2 tio-timmarspass och 1 kvadratmeter plåt senare känns det betydligt bättre. Redan tidigare bestod ju det mesta av ramen av gamla lagningar av ännu äldre lagningar, vilka nu alltså ersatts av nya lagningar. Vänstra sidan var klart sämre än den högra, säkert ett fenomen många har konstaterat tidigare. Den tillknycklade tvärbalken kapades också bort, och avslöjade då ännu mer elände därbakom. Efter att ha knackat på karossbulten, främre karossfästet vänster sida, lossnade yttre delen av fästet och hängde löst i luften. Det verkade aldrig ta slut, men söndag (i går) kväll kunde jag i alla fall gå på med primer och sedan karosserifärg.
Lång väg kvar, men nu blev det iaf en betydligt större tugga av elefanten.
//Calle
