[Originally posted by Pellson]
Dags för lite realignment i beståndet.
I vintras snavade vi över en rätt billig Defender 110 CSW 300Tdi och köpte den mest på prov. Emedan det omedelbart stod klart att ungarna älskade upplevelsen, med eller utan stolar i bak, så var jag väl lite tveksam till att hustrun skulle köpa tanken på ett permanent Defenderinnehav. Inte minst efter >>tidigare erfarenheter av en lånad -07:a<<. Men underliga äro Herrens vägar, och än konstigare hustruns. Efter att ha använt bilen som lastbil i trädgårdsintresset (jord, pallkragar, träd, krukor stora som badkar, you name it) och av bara farten haft den till jobbet ett par gånger framkom det att hon fått duktigt med cred hos rallarkollegorna för att hon körde den i särklass coolaste vagnen i bolaget (inkluderande rälslastbilar, efter vad jag förstått) och detta, minsann, det tippade på vågskålar! Diskussionerna rörde sig nu mer mot att köra Defender som andrabil på dagis/schoolrun, lokalt med ungar och kompisar, som fraktfordon, på jakter, exkursioner och utflykter och dylikt än att ha den som tredjebil/lekbil. Och därmed ökade ju kraven lite. Permanenta baksäten blev ett krav liksom att pb-regga den för nio pax.
Efter att ha undersökt möjligheterna att registrera om den befintliga Tdi:n valde vi att fokusera om på en redan färdig bil och efter någon månad hittade vi den här. En oförskämt fräsch -01:a som dessutom var en stadig förbättring jämfört med den gamla m.a.p invändig fräschör, en modernare, mer elastisk maskin och kanske viktigast - ABS/TC. Utöver detta kom den med finfina Boost-fälgar skodda med nya GG AT-däck och ett trekvartslångt takräcke, dvs idealt för att förtfarande kunna använda takluckan fritt. Grymt bra! Sedan finns det naturligtvis lite småfix som t.ex en vindrutetorkare med Tati-komplex, men på det hela taget är bilen bättre än jag förväntade mig. Månntro hur länge den känslan håller i sig...
Nu blir ju en Defender aldrig klar, så styrstagsskydd är redan monterat, modular-hjulen från den gamla bilen med nya STT-sulor blir också kvar för mer krävande utflykter och så finns det ju en önskelista på allt möjligt, lång som en konstitutionsutskottsförhandling. Tyvärr dyr som en socialbudget också, men man får väl se den som en ambition..
Nå, här är vi nu, med Freelandern (som visat sig suveränt bra, även på långresor) som nybefordrad förstabil och en Defender som andrabil. Det trodde ingen av oss för ett halvår sedan. Och så har vi då surplus på ett st testbil (Defender 300Tdi) och en smått plötsligt överflödig Discovery 2 Td5. Bara att ta tag i..
Fortsättning följer.
[Originally posted by CarlJohan]
Det är bra där Pellson. Vi ska alla den vägen vandra... 
[Originally posted by Pellson]
...och DÄR gick första större materielorden iväg på uppgraderingar. Allesammans oundgängligen "nödvändiga" och strikt behovsmotiverade. Ähum...
Nåjo - roligt blir det iallafall även om jag vägrar att se budgetuppföljningen i ögonen... 
Vidare har vi smått oväntat provat på hur det funkar att mata långmil i Defender. Så var det ju inte avsett (farthållare, klimatanläggning och ljudisolering är trevligt på långfärdsbilar - och finns som av en händelse i Her Ladyships Own) men pga ett hastigt uppkommet behov av transportutrymme som obönhörligen diskvalificerade Freelandern togs ett snabbt beslut att ta Defendern till den Jylländska släkten över midsommar. Som väl var hade min förlängda sittdyna från Exmoor anlänt dagarna innan avresa och den gjorde nästintill genant stor skillnad och kan verkligen rekommenderas. Otroligt mycket bättre lårstöd för mig som är 6 fot lång och dessutom har en tämligen låg kvot mellan torso och ben.
Varmt var det ju också (för en gångs skull en midsommar) men trots temperaturer över 30 grader under en stor del av resan blev vi aldrig varken obehagligt varma eller urblåsta i bilen. Luckorna under vindrutan i olika kombinationer med taklucka och sidorutor gav oerhört effektivt luftombyte i kupen utan att för den skull orsaka några speciellt påtagliga luftvirvlar. Extra märkligt var att uppleva att det faktiskt gick att åka med fullt nedvevad ruta i förardörren och s.k. "kromarmbåge" i 120 km/tim utan att någon påtaglig virvel i kupen uppstod alls. Skum aerodynamik. Eller avsaknad av, kanske..
Vidare är bilen oväntat stabil genom hela fartregistret. Ingen sidovindspassning på motorvägen alls att tala om och förvånansvärt stabil och lättplacerad genom kurvorna på 80-vägarna över Själland. Inte alls så vindkänslig och grovhuggen som jag nog väntat mig. Däremot är det bara att konstatera att även om mellanregistret blivit otroligt mycket bättre av decat/straight pipe och EGR-blanking så fattas det rätt mycket ork på topp. På plan mark toppar vi 123 km/tim, men i motluten kan det sacka ned mot 105. Det där är inte OK, så här får jag nog tänka till lite och lyssna av erfarenheter hos er andra. För man måste kunna hänga med i lagstadgad hastighet.
Lastmässigt är det väl mer som förväntat, möjligen med undantaget att lillkillen, 3 år, satt exemplariskt i sin bakåtvända stol på mittenplatsen i baksätet. Två fördelar med det - för det första var det busenkelt att spänna fast stolen permanent i det fasta midjebältet i sätet och med två remmar framåt till bältesinfästningarna på varsin sida av cubbyboxen, och för det andra fick storasyrrorna trepunktsbälten till sina framåtvända stolar. Optimalt, faktiskt.
Och vi kastade utan problem in ett halvt ärvt möblemang, inklusive orientalisk matta, plus fem dagars familjepackning och "viss" grilldrycksimport på hemvägen. Utan att finstuva. Smidigt! Senare har vi hämtat en komplett utemöbel med stort bord, sex stolar, dynor etc etc och bara bordet hamnade på taket. Magiskt! Den är som en paketbil, men cool. Och seatar fem plus last. Galet!
Och förarkomforten då? Jo, över 90 km/tim tilltar ju vindbruset logaritmiskt men upp dit är det inte så farligt även om det givetvis är oerhört mycket bullrigare än i Freelandern, eller för all del Disco 2:an, men jag var påtagligt icke-trött i kroppen efter nästan 8 timmars sträckkörning genom Sverige. Vi undvek de värsta midsommarköerna/vägarbetena på E4 och valde långsammare men roligare vägar större delen av sträckan från Helsingborg. Sannolikt beror fräschören på den extremt upprätta sittställningen och den branta underbensvinkeln - egentligen starkt påminnande om hur man skall sitta vid sitt skrivbord på kontoret. Dock är saknaden av farthållare svår, i synnerhet på motorvägen. Men det går ju att ordna, som det ser ut, så jag återkommer till det vid ett senare tillfälle.
Och roligt var det! Man sitter ju ännu högre än i Discon, ser ännu bättre, inte minst gäller detta ungarna i bak, och man tar sig ju ända fram till vad det nu är man vill fram till i än större grad än tidigare, lite för att det nästan förväntas av en när man kommer i ett dylikt fordon. Och det är påtagligt hur många som vänder sig om och tittar uppskattande, kanske rentav lite imponerade när man åker förbi, även i storstäder som Köpenhamn och Århus. Och roligast av allt - ALLA Defendrar vi mötte, oavsett nationalitet, vinkar stort och tydligt, företrädesvis med hela armen utanför bilen. 
Så nu fortsätter äventyret, nu även med längre turer på repertoaren. 
[Originally posted by Anle]
Trevligt att läsa denna kärleksförklaring, har själv bilat längre sträckor och passar in tre barn i bilen som älskar det. Kan bara hålla med dig, vilken bil!
Skickat från min E5823 via Tapatalk
[Originally posted by Pellson]
Det gäller ju att skola in nästa generation i Defenderkulturen..
..och att låta bilen umgås med sina rasfränder.
...och f.ö. har ordrarna nr 2 och 3 gått iväg, de också. Många hårda paket blir det, trots att de enda röda tomtar man ser är de som somnat i solen..
Nu blir det lite jobb när grejorna anländer, så vi får se i vilken takt bilen utvecklas.
